Mormor

Nu har det gått några veckor sedan min mormor gick bort. Det känns konstigt att hon inte är kvar här med mig.
När hon fick beskedet skyndade jag mig hem, hon satt i soffhörnet som vanligt med nu var hon inte lika glad som hon brukade vara, inte så konstigt. Jag kramade om henne och tårarna bara forsade ut. Hon lovade mig att allt skulle bli bra, hon skulle klara det här! Jag peppade henne och sa mormor jag älskar dig och du kommer klara av det här! Hon sa att hon har klarat av mycket i sitt liv och att hon skulle bli frisk och hänga med i många år till. En sak som hon gjorde klar redan då var att om hon fick leva då skulle hon aldrig mer banta, hon skulle äta vad hon kände för.
Jag saknar henne så mycket att det gör ont i mig. Min mormor som var som min mamma och alltid fanns för mig. Man saknar att höra hennes röst, att känna hennes lukt, få hennes kramar och bara se henne. Just att hon inte sitter där i soffan när man kommer hem och ropar glatt är de du Natalie?!
Allt gick så fort jag trodde att hon skulle klara det, att hon var stark nog, med det tog för lång tid och hela hennes mage var full med tumörer.
När jag var hos hennes sista gången var hon inte klar nog att prata, inte att hålla min hand som hon brukade göra eller krama om mig när jag skulle gå. Jag kramade henne och viskade i hennes öra att jag älskar henne. 
Det var den sista gången jag fick se henne, höra henne andas och hålla om hennes hand. När jag skulle sova den kvällen ringde mamma och sa att nu är mormor borta, hon finns inte mer.
Det gjorde så ont att få höra dom orden, att min mormor inte finns mer! Jag kommer alltid minns min mormor som den hon var och jag vet att hon har det bra vars hon är nu. Min fina mormor ♥
Allmänt | |
#1 - - mamma:

Hon är med oss <3

Svar: <3
Natalie Nyberg

Upp